I julas fick jag nog ett par av världens snyggast skor av min syster. Jag blev över lycklig, både för skorna och för att hon (sötisen) hade kommit ihåg att jag stått och sucktat efter dem. De är sååå snygga. De är så mig. Det är som om designern har tänkt på mig och sen designat dem.
Men.
Allt lyckligt har sitt slut och så också i detta fallet. Först trodde jag att de var de 9 cm höga klackarna som gjorde att jag vacklade fram i dem. Äsch, det övar jag upp tänkte jag.
Sen köpte jag ett par andra skor som jag gick bra i direkt, jag trodde de hade 7 cm klackar men när jag mette dem så såg jag att de var precis lika höga som mina älsklingar. Jag tog på mig den nya "nitskon" på ena foten och "älsklingsskon" på den andra. Då insåg jag att det var för att skon jag fått i julklapp satt för löst, jag har smala fötter plus att de satt väldigt löst runt anklen med. Det var därför jag halkar runt!

Igår tog jag nog på mig dem tre gånger för att hoppas att de av nån magisk anledning hade ändrat på sig och satt bra på mina fötter. Men utan framgång.
Så idag cyklade jag, med sorg i hjärtat, till affären och lämnade tillbaka dem.
Jag hoppas att de får ett nytt bra hem sen.

Jag blev lite lyckligare igen när jag gick förbi Guldfynd och mina ögon drogs till en skit snygg klocka som de reade ut för 99 spänn! Den ska jag ha tänkte jag! Och så gick jag in och prövade den och köpte den.
Jag är helt tokig i klockor för er som inte vet... Tror jag har ett tiotal. Men jag älskar snygga klockor!


Som ni märker så gillade jag verkligen mina skor och det grämer mig att jag var tvungen att lämna tillbaka dem. Jag gillad dem så mycket att jag tom skriver ett långt blogg inlägg förbövelen! - Och i en fotoblogg! haha