Ärligt talat så gick jag och bävade för gårdagens fest i typ en vecka innan. Jag tyckte ju helt klart att det skulle bli super kul med fest! Men. Jag var en anning tveksa till singstar. Som jag hade hört väldigt mycket gott om och som jag var nyfiken på. Men när jag väl insåg att jag faktiskt skulle behöva sjunga - jag som aldrig sjunger, som inte kan sjunga och inte vet hur man tar toner osv. så började jag bli en anning orolig. Vad fan hade jag egentligen gett mig in på?

Lördagen infinner sig. Jag åker och julshoppar med älskligen (nu är nästan alla julklappar inhandlade!).
Sen kommer syrran hit och vi kör och handlar mat. Lagar tacos och käkar.
Två glas vin senare har Josse och Stina kommit hit och jag sitter med micken i handen. Sjunger "Kom hem" och fy fan vad lågt man ska sjunga! Antar att det blev ännu svårare eftersom man inte sjöng så starkt, vågade ju inte riktigt det.
Fast jag tycker ändå att det var skoj, det gick ju bättre än väntat.

Desto mer tiden går desto roligare blir det. Ju fnittrigare jag blir desto mer vågar jag ta i och sjunga högre och högre. Man struntar liksom i att det låter hemsk efter ett tag. Visst försökte jag väl emellanåt vara seriös och sjunga rätt men man tabbar sig och skrattar och bara har kul. Det är ju det som är meningen. Sen att jag var sämst av alla... ja, det kan jag ta. Jag var ju den ända som inte sjungit singstar innan (och så var jag förkyld, haha).
Men jag vann över Stina en gång! Hade vunnit över syrran med men den fegisen gav över micken till Stina så hon vann.

Hade verkligen skit kul igår!
Fast vi skulle stannat hemma hos mig för det var inte lika kul nere i stan... Men men. Vi åkte till stan så pass sent att det ändå inte förstörde kvällen.

Tack för igår tjejer! Det får vi göra om igen!