Framtids visioner - Och att bli "vuxen"

2008-06-27 @ 17:29:21

Jag kommer på mig själv allt oftare med att sitta och drömma om ett framtida hus. Måste erkänna att jag formligen längtar efter att köpa hus! Dont get me wrong, jag älskar verkligen vår lägenhet, den är super fin och planlösningen är jätte bra.
Men jag drömmer om att köpa ett stort hus, med trädgård och få fixa till allt precis som jag (vi) vill ha det. Välja tapeter och golv, måla om och tapetsera. Köpa nya fin möbler och få det sådär mysigt och snyggt. Kunna bjuda folk över och vara hur stolt som helst över mitt hus! Ha en trädgård att grilla i och ligga och steka sig i solen på gräsmattan om sommrarna. Köpa vinbärsbuskar, rabarber och smultronplantor att plantera.
Kanske jag låter lill gamal eller rent av vuxen, men det är ett faktum. Jag längtar efter mitt framtida hem, och drömma måste man få göra.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att denna drömmen kommer bli sann, att jag kommer att få bo i hus igen. I ett hus som jag älskar och som är vackert. Det kommer inte hända i år och kanske inte om fem, men jag hoppas att det har hänt om tio.

Kanske vuxenlivet smyger sig på? Mellan helgerna med frukt drinkar och framvinglandes på kullerstenarna så glimtar det till. Vuxenlivet som smått börjat kalla. Med en känsla av både nyfikenhet och panik ser jag fram emot det. För vuxen behöver inte betyda gamal, det har jag lärt mig nu, nu när jag själv börjat kalla mig "vuxen" emellanåt och inte ryggar till när någon annan kallar mig för det. När jag har funnit ett lugn med mig själv som inte fanns där på långa vägar när man var i tonåren. Samtidigt som detta känns behagligt så smyger ju paniken sig på emellanåt och jag försöker nagla mig fast vid att vara ung, jag är inte vuxen ännu. Men vem har egentligen sagt att grännsen går knivskarpt? Vem har sagt att man inte kan vara ung OCH vuxen samtidigt?

Kanske jag låter motsägelsefull? Men det är nog för att jag är det, vet inte vilken fot jag ska stå på och kanske rent av befinner mig i en mellan tid? För det är så mycket jag vill hinna med innan jag avslutar detta kapitlet och börjar på nästa. Men ju mer jag stressar och försöker göra upp planer och gränser, ju mer tappar jag ju av att verkligen leva nu och inte sen när allt är avklarat. Vet inte om jag har tappat er nu... om ni överhuvudtaget hänger med i vad jag skriver om, men jag känner att jag behöver skriva av mig, så jag gör det helt enkelt.

Det kanske helt enkelt är så att vara vuxen är inte så som man trodde när man var yngre, den poleten har börjat trilla ner nu. För inte kan man allt bara för att man har blivit "stor" och inte är livet alltid lätt. Men man får ta tag i allt själv och lära sig allt man inte kan men behöver kunna. Sen att det är med skräckslagen förtjusning man inser att alla faktiskt är dödliga och måste lära sig saker och ting får man ju helt enkelt bara finna sig i. Att man dessutom inser hur liten man faktiskt vet ju mer man lär sig... ja, det är ju också en grej för sig själv.



Ska dock tilläga att detta handlar enbart om framtida hus/villa ägande. Det har absolut inget med barn att göra. Vad gäller barn så får jag panik om jag ens tänker tanken på att bli mamma redan - så som sagt, endast hus/villa ägande!

Kommentarer
Postat av: emma

haha, ja många verkar tycka det, hihi :P

Tackar :)



Mycket fina bilder du har föresten, och kul att se att du precis börjat skriva blogg, då kan jag följa dig hela vägen :)

2008-06-27 @ 19:40:42
URL: http://litenemma.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0