Känns som denna dagen bara har varit fel. Usch. Hatar att ha sån olust känsla.
Vill att min skärm ska sluta blinka/flimra. Vill ha fint väder så vi kan åka in till Meca raceway (ser inte lovande ut).

Känner att jag hade velat packa min resväska, ta ett flyg långt bort och leva för stunden, utan måsten och krav.
Kanske det är för att min lilla ledighet är slut? Att jag ska börja jobba imorgon och att jag vet att allt kommer se likadant ut fram till jul? Börjar jag få åldersnojja och panik igen över allt som jag vill hinna göra innan man blir för gammal? Kanske.

Ja, jag är rädd för att en dag vara gamal och inse att det var så mycket som jag velat göra men aldrig hann eller tog mig tid till. Dessvärre är jag en person med stort kontrollbehov och får lite småpanik när jag inte har koll på läget.
Just därför hade det kanske varit bra för mig att bara kasta mig ut och förhoppningsvis se att det går bra - att det löser sig.
På sätt och vis gjorde jag ju lite så när jag hoppade av min högskoleutbildning i vintras. Jag insåg att det var fel och tryckte på stopp. Hoppade av utan att egentligen vet om jag skulle få jobb eller ej. Men det löste ju sig.

Nu börjar dock allt bli inruttat igen. Bekvämt och tryggt, javisst. Oftast är det så jag vill ha det. Men stundvis så far mina tankar på annat håll och jag får panik av det vardagliga. Jag vill uppleva! Jag vill inte bara bli en i mängden...
Vill inte vara extrem heller. Men. Jag önskar att jag haft mod, pengar och tid att ta ett år och bara stuckigt iväg - gärna med älsklingen vid min sida - och upplevt, åkt dit lusten och nyfiken tog oss.

Pratade lite med syrran om det härom dagen. Om vi kan så är det nog inte helt omöjligt att hon och jag sticker på en kortare resa nästa sommar. Tågluffar eller något. Det hade varit spännande och roligt! Ut och sett europa eller nån annan plats. Längtar redan.